Niko, 15 år, är uppväxt i en äkta basketfamilj där föräldrar, syskon, gudföräldrar, mor- och farbröder alla spelat, spelar eller coachar i basket. Själv har Niko dock inte haft samma möjlighet att idrotta då han sitter i rullstol.

En vanlig dag för många som sitter i rullstol innefattar att parera fördomar och förutfattade meningar. En rapport framtagen av UNICEF visar att barn med funktionsvariationer löper 41% högre risk att bli diskriminerade. Niko har själv varit där. Men främst har han upplevt en frustration av att inte kunna idrott som andra – och för Niko har det framförallt handlat om att inte kunna spela basket med resten av familjen.

”Jag har alltid gillat basket men jag själv har inte kunnat spela tidigare, så jag kände mig lite utanför och hängde inte alltid med när familjen pratade vid middagsbordet. Jag och min bror har försökt spela tillsammans men det går inte riktigt när jag sitter i min stol och han står.” Berättar Niko ledsamt.

När Niko kom i kontakt med Loka Heroes initiativ Ballers on Wheels förändrades dock allt.

LOKA Heroes syftar till att sprida hälsa där det behövs som mest. Idag saknas det klubbar med verksamhet för rullstolsbasket för barn och unga, det vill LOKA ändra på. Genom initiativet Ballers on Wheels stöttas eldsjälar som startar upp juniora rullstolslag. Sedan Ballers on Wheels initierades har antalet junior- och ungdomslag i Sverige fördubblats vilket har gett många barn och unga möjlighet att idrotta och bli en del av en fantastisk gemenskap.

Niko är en av dem som blivit del av gemenskapen: ”Nu spelar jag och min bror basket tillsammans i rullstolslaget, det är väldigt kul att kunna göra något ihop på lika villkor. Och att släkten nu kommer och hejar på mig när jag spelar också!” Säger Niko med stolthet i rösten.

Utöver att det är roligt med själva sporten och att dela släktens passion berättar Niko om vikten av samhörighet och den fristaden från förutfattade meningar och diskriminering som rullstolsbasketlaget innebär.

”Man möter mycket okunskap och fördomar under dagarna i skolan och så, men sen kommer jag till träningen och där är alla i samma situation och man kan lixom vara sig själv. Vi pratar helt öppet om saker, exempelvis om man haft en dålig dag i skolan där någon i klassen sagt något dumt, då är det nästan alltid någon i laget som känner igen sig. Det är väldigt skönt att ha några som förstår på riktigt.” Avslutar Niko innan han skyndar i väg till kvällens träningspass.