Tradition
Redan för tusen år sedan kom folk till Loka Brunn för att dricka det friska och rena vattnet, som enligt sägnen gav styrka och kraft. Kanske var det en myt, kanske inte. Sant är i alla fall att vi tappar det friska vattnet på butelj, kolsyrar lätt och balanserar mineralhalten. Ett vatten som smakar ovanligt gott helt enkelt.
Från isälv till källa
Allt vatten från Loka kommer från en och samma hälsokälla i Bergslagen. Det friska och klara vattnet filtreras genom sanden och gruset i en drygt 10 000 år gammal isälvslagring innan det når sin destination. När vattnet till slut når fram till källan vid Loka Brunn är det rent och innehåller en rad naturliga mineraler och salter.
En kunglig kurort
I över 300 år har Loka Brunn varit en av Sveriges populäraste kurorter. Hit har människor vallfärdat för att mötas, dricka brunn, njuta och koppla av. Storhetstiden började 1761, när kung Adolf Fredrik kom till Loka med sin familj för att bota sin envisa migrän. Kungen ordinerades 6 – 8 liter brunnsvatten per dygn, och enligt sägnen var migränen botad när kungen skulle resa hem två veckor senare. Än idag är Loka Brunn en uppskattad plats för konferens, avkoppling, rundvandringar och rekreation. Här bjuds god mat, vacker miljö, sköna spabehandlingar och framför allt det friska, porlande vattnet från hälsokällan. Läs mer på Lokabrunn.se
Vattnet och miljön
Det finns många positiva saker med buteljerat vatten. Först och främst är det gott och släcker törsten snabbt, men vatten är också ett nyttigt val av dryck i många situationer. Hur är det då egentligen med det buteljerade vattnet och miljön? Hur mycket påverkar vår konsumtion av vatten på flaska miljön?
I den här broschyren från Sveriges Bryggerier sätts frågan om buteljerat vatten och miljöpåverkan i ett lite större sammanhang:
Korta fakta om vatten – [PDF]
Halte pojken
En tolv år gammal pojke gick med hjälp av en träkäpp när han kom till Loka Brunn första gången. Han led av svår värk i det högra knät. Pojken drack tre stora glas av källans klara vatten. Efter bara en timme kunde han sträcka ut det värkande benet. Dagen därpå kunde han skära av klacken på den högra skon, vilken tidigare varit dubbelt så hög som den vänstra. Pojken gladdes och fortsatte att dricka av brunnens vatten, tio till tolv glas om dagen. Han badade och smorde sig också med gyttjan från Loka. Till sist försvann värken tvärt och den unga pojken blev frisk. Källa: LOKA – En kunglig hälsobrunns krönika, Bertil Waldén, Nordisk Rotogravyr, 1940; Loka brunn.
När Klen-Anders blev Stark-Anders
När storbondens finaste häst Guldfaxe rymde ut i de djupa skogarna som omger sjön Norra Loken kommenderades alla gårdens drängar ut för att finna det ståtliga djuret. Klen-Anders var en svag och tyst pojk som de andra drängarna skymtade och gjorde narr av. Väl i skogen fann Klen-Anders Guldfaxe som hade gått ner sig i ett kärr. Drängen kämpade och slet, men fick inte loss hästen. Till sist svimmade han av utmattning. När han vaknade hade han mirakulöst nog fått nya krafter och kunde få upp Guldfaxe ur kärret.
Drängen som fick målföret åter
En dövstum dräng skulle hämta bondens hästar som gick i markerna runt Loka. Han vandrade långt och fann så småningom fålarna betandes av det saftiga gräset längs en strandkant. Efter många timmars vandring kom han så åter med hästarna till gården. Bonden stod och väntade och undrade var drängen funnit djuren. ”Imilla Lokera”, mellan norra och södra Loken, svarade mannen med hög och kraftfull stämma. Drängen hade blivit törstig av sökandet efter hästarna och stannade därför och drack av det djupa kristallklara vatten. Kort efter det fick han målföret åter.
